Igår så tänkte jag på ett alternativt liv, ett friskt liv som andra kallar det. Jag funderade på vad man gjorde då, om man inte skulle träna sex gånger i veckan, om man kunde handla det som fanns på rabatt i reklambladet så som veckans vara. Om man kunde köpa det pålägget som såg godast ut istället för det som har minst kalorier och mest proteiner. Jag kunde först absolut inte se något alternativ till det liv jag lever idag, ser allt svart och vitt när det gäller detta och självfallet så ser jag en hemmakväll i soffan med chips och dip, en mysig pojkvän, en bra film och lite filtar. Att somna kunna ligga där och njuta av stunden istället för att kvävas av ångesten för att det ens finns chips i min närhet.

Det kanske finns ett mellanting? En gång i tiden så gick det att äta gurk- och morotsstavar med dip utan att ens fundera på ifall det skulle vara något fel med det. Idag skulle det aldrig fungera, jag kan inte äta mer än några små bitar med gurka utan att må dåligt. Därav väljer jag med omsorg vad jag stoppar i min mun – inte gurka eftersom att det inte ger mig någon näring heller.

För en sekund så saknade jag det avslappnade livet, med stunder som innehöll livskvalitet. Livskvalitet som inte var att njuta av att se kaloriförbränningsmätaren övergå från tresiffrigt till fyrsiffrigt. Ibland, men när jag insåg det. Då skämdes jag och kände mig äckligast i världen. Förstå hur jag skulle se ut då, nej ingen kan förstå.